Igår hittade jag en blogg om ett par som genomgår samma sak som vi. Dom bor bara ett par mil från oss. På något sätt känns det som att man "känner" varann när man läser bloggen. Åh precis så känner vi osv. Otroligt vad när man kan känna andra som man inte känner men där man ändå delar samma upplevelser, sorg, smärta, förhoppningar osv. Så tack Maria och alla ni andra för att ni finns och för att man kan följa er och känns tröst.
Igår tog jag mig förbi stallet. Gick fort med vattenhinkar och skottkärra. Satan vad kallt det var. hade glömt överdragskläder och så tänker man det går fort så jag hinner nog inte frysa. Jo då! Hela kvällen låg jag i soffan med filt och vetekudde. Min onda mage höll i hela kvällen. Fick bara i mig nyponsoppa. Tog panodil innan jag gick till sängs och idag känner jag mig betydligt bättre. Magen är lite spänd och jag inte så spyfärdig som jag varit måndag och tisdag.
Nu är det bara timmar kvar på jobbet innan det är julledigt fram till 3 januari. Ser verkligen fram emot detta! Ska verkligen njuta av min lediga tid. Maken jobbar lite i mellandagarna så det blir en del tid över för egentid samt att jag ska möta upp min barndomsvän T i Jkpg nån dag för lite shopping och lunch.
Nu ser vi fram emot tårtan kl 10.30 som det bjuds på här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar