Bad maken ringa upp till djursjukhuset för att höra hur lillan har det och hur läget är. Kände att jag inte pallade om beskeden var sämre. I och för sig hade dom nog ringt om så var fallet men inte kul att gå och lägga sig orolig. Läget var mycket bättre. Hon hade precis fått mat, varit uppe och rört sig och kelat med sköterskan. Låter som att hon börjar piggna till. Dock hade hon inte kissat ännu. Det gör oss lite oroliga. Dom har dock känt att uranblåsan är intakt. Kan vara så att hon är lite påverkad av morfinet hon får så att hon "glömmer" att kissa. Att hon ätit och kelat gör mig mycket lugnare. Nu hoppas vi hon kissar under natten så vi kan hämta hem henne igen. Får kanske blir hemmavid på måndag för vård av katt. Gör jag så gärna. Skulle ändå bara jobba halvdag då vi har besök på förlossningen efter lunch. Den stunden vi är borta (1,5 h) borde hon klara sig själv. På tisdag försöker vi få svärmor att ha henne över dagen. Känns liksom skönt om hon bara har hon nån som kollar henne några dagar. Sen hoppas vi hon är pigg igen och klarara sig själv på dagen.
Vet inte hur vi ska göra sen. Ska hon få gå ut igen eller inte? Tror vi kommer få ett helsike att hålla henne inne nu när hon är van att vara ute. Hon trivs och blir så himla mycket gladare av det. Vet bara inte om jag klarar av den oron vi kommer att känna. Tål att tänkas på. Nästa vecka får hon iaf vara inne och repa sig ordentligt.

Går det att göra en utekatt till innekatt? Är det rätt mot henne? Är vi egoistiska? Vi kan inte skydda henne mot allt. Så är det ju bara. Men nästa gång kanske hon inte har samma tur.....