Välkommen att följa mig och min man i vår längtan efter ett litet barn! Genom ivf-behandlingar och utredningar.



onsdag 16 mars 2011

Ruvardag 8

Eftersom vi fick tillbaka en fem dagars odling är jag ju bara på ruvardag 8. Hade vi fått en tre dagars hade det varit dag 10 och i ett väldigt kritiskt läge. Det är då våra andra försök har gått åt skogen. Fast då har det visats sig redan dagarna innan med bruna flytningar. Precis så som jag brukar ha innan mens. Nu visar sig ingenting. Jo en liten liten liten brun geleaktig flytning imorse. Det är allt!
Hoppet lever verkligen inom mig så här långt. Inga tecken på att det kommer gå fel. Jag har dag 28 imorgon. Dagen då min mens brukar komma som en klocka. Nu ska tant röd hålla sig låååångt borta.

Anledningen till att jag känner mig kissnödig helat iden tror jag beror på att jagär så nervös och rädd. Rädd för att nånting ska gå fel. Så att springa och kissa hela tiden gör att jag då kan kolla att inget blod kommer. Har fått börja gå på andra toaletter för springer jag på den här vid våra kontor hela tiden börjar väl folk snart undra vad felet med mig är:) ha ha. Den anledningen vill jag ju inte berätta än så länge för någon! Det finns en person som vet och hon är underbar att prata med! Skönt med ett stöd trots allt. Dit kan jag gå och prata av mig lite när jag börjar balla ur.

Igår visade sig verkligen homonerna! Brösten ömmat nu. Har aldrig upplevt det innan. Kan vara progesteronet men förra gången kände jag inte av det.
T hade gjort en jättegod paj till middag. Jag bad honom och sa precis hur han skulle göra och vad han skulle ha i den. Då tog han lite eget initiativ och när jag såg detta blev jag ledsen. Han hade inte gjort som jag sagt och min dyra skinka jag skulle ha som tillbehör hackade han ner i pajen. Helt fel och jag tände till direkt. Han hade en kompis hemma för att kolla på hockey så han måste ha undrat också vad felet med mig var. T verkade förstå att det var homonerna så han förklarade lugnt och fint att pajen är jättegod och att han inte tänkte på skinkan. Den var verkligen supergod!!! Så jag åt med glatta livet. Ska min älskade make stå ut med detta i flera månader. Stackare!!!
Inte lätt att vara en hormonstinn kvinna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar