Sista vaggisen

Ja då har vi kommit till sista dagen med vaggisarna. Dom har blivit en del av min vardag så det känns allt lite konstigt och oroande att sluta med dom. Nu måste pyret klara sig själv. Hoppas h*an är förberedd. Att livet är tufft redan när man bara är ett embryo. Ska göra vad jag kan för att ta hand om dig på bästa sätt!!!!

Har börjat visa maken sidor med vad som händer i min kropp varje vecka. Spännande som sjutton. Han läser mest symptomen på mamman och suckar. Ha ha. Han tycker dom har funnits där i tio år redan. Men nu blir dom väl värre! Tydligen får jag inte köra med frasen "kan inte för jag är gravid" så här tidigt :D) Han är mest så rädd för att det ska gå åt skogen och vill skydda sig för det ond om det går åt skogen. Jag vet att det kan göra det när som helst men när man längtat så och aldrig upplevt känslan innan passar jag på att njuta av varje sekund. Jag vill ta in allt jag känner. Må bra och nu ska jag bara ta hand om mig själv. Gör sånt som är roligt. Tacka nej till sånt som inte ger mig något och inte bara ställa upp som innan för att jag är för snäll!
Det är jag och pyret som gäller nu!!!