Utanför mitt fönster på jobbet så går ett väldigt populärt promenadstråk. Det är gamla, unga och främst mammor med barnvagnar som kommer. Varje gång blir jag avundsjuk och ledsen. Dom skojar lite med barnet i vagnen och ser lyckliga ut.
När ska vi få känna den känslan? Promenera med bebisen i vagnen en vacker solig dag. Kämpa med att få bort överflödiga graviditetskilon. Att man kan känna så stor avundsjuka för något. För mig har det varit ganska främmande. Jag har varit nöjd med mitt liv. Jag har ett ganska bra jobb och rätt ok lön. Ett fint hus att bo i. Bra bil att åka i och har gjort flera utlandsresor i mitt liv. Gift mig med en stor fest och bär 3 guldringar på fingret.
Allt detta skulle jag kunna sälja för att få ett barn! Jag hade inte behövt bo i ett stort, fint hus. Hade räckt med en liten lägenhet för mig, T och vårt barn. Bara vi hade haft varann. Nu går vi runt och bara väntar på att få inreda barnrum, montera ihop spjälsäng och provköra barnvagnar.
Kommer detta nånsin att inträffa? Vi måste tro på det. Nån dag måste bli vår dag.....
Vi förtjänar att få bli lyckliga föräldrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar