Nu så är vi på G igen. Iaf med IVF:erna. Vi kommer att köra på 3-pack. Vilket innebär att vi får 3 försök men betalar för 2. Eftersom vi går genom vår egen läkare här hemma så får vi rabatt. Istället för 60 000 kr betalar vi nu 50 000 kr. Det är 10 000 kr som vi kan spara till annat. Förhoppningsvis en ny fin barnvagn om nåt år! Känns jättebra så nu är det bara att vänta på nästa mens och sen köra.

Tyvärr börjar jag och min underbare man glida långt ifrån varann. Jag vet inte hur jag ska göra. Vi bär båda två på vår sorg och vi behöver båda omvårdnad och kärlek. Men det har blivit som att vi går runt och väntar på varann. Ingen orkar ta steget just nu. Vi har knappt sex längre. Vilket ändå är en förutsättning för att kanske bli gravida på egen hand medans vi gör ivf. Det tär enormt mycket på vår relation i dagsläget. Jag gråter varje kväll både över vår barnlängtan och vår kärlek. Den där närheten som vi alltid haft känns långt borta. Han kommer till sängs och somnar med ryggen mot mig.

Jag vill skrika: krama mig, håll om mig, säg att du älskar mig även om jag inte kan ge dig ett barn!
Inga ord kommer från min mun utan tårarna rinner från mina kinder.

Behöver vi hjälp med detta? Kommer vi att överleva?

Hur hittar vi tillbaka till ett kärleksfullt äktenskap???